Kina – Wikipedia

Kina – Wikipedia
Hoppa till innehållet
Koordinater
32°48′N
103°5′Ö
32.800°N 103.083°Ö
32.800; 103.083
Från Wikipedia
Den här artikeln handlar om Folkrepubliken Kina.
För regionen, se
Kina (region)
För Republiken Kina, se
Taiwan
För andra betydelser, se
Kina (olika betydelser)
Kina
Folkrepubliken Kina
中华人民共和国
Zhōnghuá Rénmín Gònghéguó
pinyin
Flagga
Statsvapen
Nationalsång:
De frivilligas marsch
läge
Huvudstad
Peking
Största stad
Shanghai
Officiellt språk
kinesiska (mandarin)
Statsskick
republik
enpartistat
enhetsstat
President
Xi Jinping
Premiärminister
Li Qiang
Ordförande i nationella folkkongressen
Zhao Leji
Ordförande i kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens
Wang Huning
Nationalförsamling
Nationella folkkongressen
Självständighet
Kinesiska inbördeskriget
Deklarerad
1 oktober
1949
Erkänd
1 oktober
1949
Yta
Totalt
9 596 960
km²
4:e
Vatten
(%)
2,82
Demografi
2023
års uppskattning
1 411 750 000
2:a
2010
års folkräkning
1 339 724 852
Befolkningstäthet
147 inv./km²
58:a
BNP
PPP
2023
års beräkning
Totalt
33,01 biljoner
USD
1:a
Per capita
23 382
USD
73:e
BNP
(nominell)
2023
års beräkning
Totalt
19,37 biljoner
USD
2:a
Per capita
13 721
USD
64:e
HDI
(2021)
0,768
79:e
Valuta
renminbi
(yuan = 10 jiao = 100 fen) (
CNY
Tidszon
UTC
+8
Topografi
Högsta punkt
Mount Everest
8 848
m ö.h.
Längsta flod
Yangtze
6 300
km
Kör på
Höger
Nationaldag
1 oktober
Landskod
CN, CHN, 156
Toppdomän
.cn
,.中国,.中國,公司
10
Landsnummer
86
Putonghua
, "
mandarin
", är den officiella dialekten av
kinesiska
, med undantag för
Hongkong
och
Macao
där den kinesiska dialekten
kantonesiska
istället används. I
Hongkong
gäller även
engelska
som officiellt språk och i
Macao
även
portugisiska
. I autonoma områden och provinser fungerar också lokalt dominerande
minoritetsspråk
som officiella språk.
Kina
, officiellt namn
Folkrepubliken Kina
, är det till ytan största landet i
Östasien
och är världens näst
folkrikaste
land med drygt 1,4 miljarder invånare.
11
Kina har landgräns mot
Mongoliet
Ryssland
Nordkorea
Vietnam
Laos
Myanmar
Indien
Bhutan
Nepal
Pakistan
Afghanistan
Tadzjikistan
Kirgizistan
och
Kazakstan
, och har havsgräns mot
Sydkorea
Japan
Taiwan
Filippinerna
Malaysia
Brunei
och
Vietnam
Landet är en
folkrepublik
, som styrs av
Kinas kommunistiska parti
under ett
enpartisystem
vars politiska linje är
socialism med kinesiska särdrag
, och utövar jurisdiktion över 22 provinser, 5 autonoma regioner (
Inre Mongoliet
Tibet
Xinjiang
Ningxia
och
Guangxi
), 4 städer (
Peking
Tianjin
Shanghai
och
Chongqing
) och 2 särskilda administrativa regioner (
Hongkong
och
Macao
).
Peking
är landets huvudstad.
Kina är en ekonomisk och militär
stormakt
och har ett permanent säte i
FN:s säkerhetsråd
. Den kinesiska civilisationen är en av världens äldsta och uppstod kring
Gula floden
i nordöstra Kina. Folkrepubliken Kina grundades den 1 oktober
1949
, efter att Kinas kommunistiska parti och dess väpnade gren
Folkets befrielsearmé
fått övertaget i det
Kinesiska inbördeskriget
(1927–1950). Den tidigare brittiska kronkolonin
Hongkong
införlivades i Folkrepubliken Kina år 1997, och det tidigare portugisiska området
Macao
år 1999.
Etymologi
redigera
redigera wikitext
Huvudartikel
Benämningar på Kina
Namnet Kina tros ha sitt ursprung i ordet
Qin
, den första kejserliga dynastin i
Kina
Historia
redigera
redigera wikitext
Huvudartikel
Kinas historia
Huvudstäder
redigera
redigera wikitext
Huvudartikel
Kinas huvudstäder
Kinas huvudstäder har bytts ett flertal gånger under landets historia. Under vissa perioder då Kina varit splittrat mellan olika samtida dynastier har mer än en stad gjort anspråk på att vara Kinas huvudstad. De städer som utmärker sig med att ha varit huvudstad, både många gånger och långa tider, är Luoyang, Xi'an, Nanjing och Peking.
Luoyang
har varit huvudstad under 8 dynastier. Luoyang och Xi'an har också under Zhoudynastin, Handynastin, Suidynastin och Tangdynastin verkat som alternativa sekundära huvudstäder åt varandra. Peking har från och med år 1153 varit Kinas huvudstad, med avbrott åren 1214–1267, 1368–1421 och 1928–1949.
Xinhairevolutionen 1911 och Republiken Kinas grundande 1912
redigera
redigera wikitext
Huvudartikel
Republiken Kina (1912–1949)
Det
dynastiska
kejsardömet
Qing
, under ledning av en
manchurisk
klan som härskat i Kina sedan
1644
, gick under vid den
republikanska revolutionen
vintern 1911 och avskaffades officiellt året därpå. I den kalender som då infördes, och fortfarande är i bruk i
Republiken Kina
(Taiwan), är
1912
"republikens första år".
Guomindangpartiet
traditionell kinesiska
國民黨
förenklad kinesiska
国民党
, svenska: Nationalistpartiet), en i augusti 1912 bildad koalition av flera av de grupperingar som varit drivande bakom störtandet av kejsardömet, segrade i det första kinesiska valet, i vilket dock bara mellan fem och sex procent av befolkningen i landet deltog.
Kinesiska inbördeskriget, 1927–1950
redigera
redigera wikitext
Huvudartikel
Kinesiska inbördeskriget
Territorier kontrollerade av olika dynastier och andra maktinnehavare genom Kinas historia.
Kinas kommunistiska parti
(KKP) grundades i
Shanghai
1921
av bland andra
Mao Zedong
. Under de första åren av sin existens hade det endast något hundratal medlemmar. Partiet var vid grundandet medlem av den
Moskva
-baserade internationella kommunistiska samarbetsorganisationen
Komintern
, som också var representerat vid bildandet. År
1931
utropade KKP den "
Kinesiska sovjetrepubliken
" i provinsen
Jiangxi
. Ett utdraget
inbördeskrig
mot
Guomindangregeringen
följde, och från
1937
även mot
Japan
Andra sino-japanska kriget
), som genomförde en storskalig invasion av Kina.
Japans
mål var att, inspirerat av de västerländska
kolonialmakterna
, skaffa sig egna
kolonier
för att kunna försörja
japanska
industrin
med
råvaror
Mao Zedong
, en av de ledande personerna inom
Kinas kommunistiska parti
, ledde under denna tidsperiod en framgångsrik
gerillarörelse
som genom okonventionell krigföring lyckades försvaga både de
japanska
och den kinesiska
Guomindang
-regeringens konventionella trupper.
Mao Zedong
sammanfattade sina militära erfarenheter i boken
Om långvarigt krig
论持久战
, 1938) en handbok i gerillakrigföring. Detta verk har senare kommit att inspirera ett stort antal andra
gerillarörelser
i hela världen under
1900-talet
, bland annat det vietnamesiska kommunistpartiets gerillakrig mot
USA
under
Vietnamkriget
FARC
(en kommunistisk
gerillagrupp
Colombia
),
Sendero Luminoso
(en kommunistisk gerillagrupp i
Peru
) och
PKK
(en kurdisk kommunistisk gerillagrupp i
Turkiet
).
Kommunisterna fick det slutliga övertaget efter
andra världskrigets
slut
1945
, när
Sovjetunionen
lämnade över
Manchuriet
till KKP. Innan det industriellt relativt väl utvecklade Manchuriet överlämnades till de kinesiska kommunisterna, hade dock de sovjetiska trupperna monterat ner de flesta av de viktiga industrierna, och sänt dem med tåg till det närliggande sovjetiska
Sibirien
, där de återuppbyggdes.
Folkrepubliken Kina, 1949–
redigera
redigera wikitext
Huvudartikel
Folkrepubliken Kinas historia
På grund av den svaga och hårt reglerade ekonomin i de områden som kontrollerades av
Guomindang
-regeringen, kombinerat med militärt och ekonomiskt stöd från
Sovjetunionen
till de kinesiska kommunisterna under ledning av
Mao Zedong
, vann dessa ständigt mark. Den 1 oktober 1949 kunde den kommunistiska Folkrepubliken Kina utropas av Mao på
Himmelska fridens torg
i Peking.
Den nya centralmakten skickade året därpå så kallade
fredsbevarande styrkor
till
Tibet
och enheter ur Folkets Befrielsearmé har alltsedan dess varit stationerade i regionen.
Guomindangregeringen
tog sin tillflykt till
ön Taiwan
Östkinesiska havet
; med sig dit tog de hela den kinesiska statens
guldreserv
, samt stora delar av landets kulturarv i form av de kejserliga samlingarna från
Förbjudna staden
i Peking (dessa förvaras nu i
Nationella palatsmuseet
i Taipei). I
Taibei
, öns största stad, upprättade man en
exilregering
, som en fortsättning på Republiken Kinas regering. Under sina första decennier i exil upprätthöll regeringen en mycket stor stående armé, i avsikt att invadera fastlandet och återta regeringsmakten där. Guomindangregeringen i Taipei erkändes av
Förenta nationerna
som hela Kinas lagliga regering fram till 1972. Formellt är de två rivaliserande kinesiska staterna Folkrepubliken Kina och Republiken Kina (Taiwan) fortfarande i krig. Det råder dock
vapenvila
mellan de båda de facto-staterna, vilka indirekt bedriver omfattande handel med varandra, främst via det kinesiska territoriet
Hongkong
Folkrepubliken Kinas regering, under mer än tjugofem år ledd av premiärministern och länge tillika utrikesministern
Zhou Enlai
, samarbetade till en början nära med Sovjetunionen som i folkmun och propaganda kom att kallas för den socialistiske ”storebrodern”. Efter
Nikita Chrusjtjovs
makttillträde som sovjetisk ledare och hans avståndstagande från
personkulten
kring företrädaren
Josef Stalin
, vilket inleddes vid det sovjetiska kommunistpartiets tjugonde kongress 1956, surnade dock relationerna. Kina och Sovjet bröt visserligen aldrig de diplomatiska förbindelserna, men mellan de båda ländernas respektive kommunistpartier upphörde alla kontakter i början av sextiotalet. Denna splittring dem emellan fick också återverkningar i andra länder, exempelvis Sverige där den ledde till bildandet av det radikala
KFML
Mao, som visserligen aldrig haft nära band till – utan faktiskt ofta internt kritiserat – den 1953 bortgångne Stalin, var djupt oroad av Chrusjtjovs öppna kritik av sin föregångare. Ett skäl till detta lär ha varit att Mao såg framför sig hur han själv mycket väl skulle kunna komma att bli utsatt för liknande och ännu mer svidande kritik och fördömanden efter sin egen död. Under Maos femton sista år vid makten, och även under några år efter hans död, beskyllde Kinas kommunistparti Sovjetunionens för att bestå av idel "revisionister" och "social-imperialister".
Efter Mao Zedongs död år 1976
ändrades den politiska kursen
, och sedan 1978 har stora liberaliseringar av ekonomin genomförts, vilket på senare år har gjort att Kinas ekonomiska tillväxt i en internationell jämförelse är mycket hög.
Det kinesiska kommunistpartiet håller ännu ett politiskt järngrepp om landet. KKP:s inflytande har inte minskat i takt med den ekonomiska liberaliseringen. Partiet har lyckats anpassa sig efter de förändringar som skett i det kinesiska samhället, till exempel genom att framstående affärsmän nu tillåts bli medlemmar i partiet. Den ökande användningen av
internet
(235 miljoner invånare hade tillgång till internet 2008
12
) i Kina har lett till att fler kineser har möjlighet att uttrycka sina åsikter offentligt, men har också gett den kinesiska staten ökade möjligheter till kontroll av medborgarna. Den kinesiska staten har byggt upp ett av världens mest avancerade och omfattande system för
censur
och kontroll av material på internet och
blockerar ett mycket stort antal utländska webbplatser
Xi Jinping vid makten sedan 2013
redigera
redigera wikitext
Xi Jinping
blev vald till presidentposten den 14 mars 2013 under den tolfte
nationella folkkongressen
13
President Xi kom till makten med löften om ekonomiska reformer, korruptionsbekämpning
14
och minskad andel extrem fattigdom,
15
med särskild inriktning på landsbygden. Efter två år vid makten hade 100 000 olika politiker och affärsmän utretts för korruption, däribland general guvernören för
Fujianprovinsen
16
Kommunistpartiets kontroll över samhället och militären har stärkts och förtrycket har ökat med skärpt censur och gripanden av oliktänkande och människorättsadvokater.
källa
behövs
Efter att gränsen på två mandatperioder slopats för presidentposten har Xi befäst sin position som den mäktigaste kinesiske ledaren sedan Mao Zedong. Han har även utvecklat en omfattande personkult med populistiska drag, något som tillsammans med anti-korruptionsarbete och fattigdomsbekämpning tros ha bidragit till hans popularitet
17
på den fattigare landsbygden
18
och i segment av den intellektuella vänstern inom Kina.
19
Geografi
redigera
redigera wikitext
Den här artikeln eller avsnittet
lever inte upp till
Wikipedias artikelstandard
och behöver städas upp.
(2024-12)
Motivering:
Avsnittet är på över 17 000 byte. Då saknas ändå "Naturskydd". Fördjupningsartikeln "Kinas geografi" bör skapas och detta avsnitt kortas ner.
Hjälp gärna Wikipedia med att
åtgärda problemet
om du kan, eller diskutera saken på
diskussionssidan
Tyskspråkig topografisk karta över Kina.
Kina är ett stort land; landytan är aningen mindre än
Europa
. Landet har många olika naturtyper. De östra delarna av landet är mycket tätbefolkade medan de västra områdena, särskilt
Tibet
Qinghai
och
Xinjiang
, är glest befolkade med stora ödemarker, bergsområden och öknar. I norr avgränsas Kina av
Gobiöknen
och bergsområden. I väst ligger bergskedjan
Tianshan
som är förbunden med
Himalaya
i söder. Norr om Himalaya ligger den
tibetanska högplatån
. I sydost ligger
Sydkinesiska havet
, i öster
Östkinesiska havet
och i nordost havsbukten
Gula havet
, samtliga utgör delar av
Stilla havet
. De två största floderna i Kina är
Gula floden
och
Yangtzefloden
(på modern kinesiska
Changjiang
, "Långa floden").
Topografi och hydrografi
redigera
redigera wikitext
Från
Kunlun
utgår en rad berg genom mellersta Kina som bildar vattendelare mellan
Gula floden
och
Yangtze
-floden och utgör en viktig klimatgräns mellan norra och södra Kina. Bergen brukar sammanfattas under namnet
Qinlingshan
och kallas även Beiling (de norra bergen). De är svåra att bestiga, även om inga av dem når
snögränsen
, deras högsta topp är 3
350 m ö.h. En gång verkar havet ha nått fram till deras östra fot, men de stora flodernas avlagringar har bildat den stora slätt som nu skiljer dem från havet. Dessa berg delar det
egentliga Kina
i två mycket olika delar, Nordkina och Sydkina.
Nordkina
redigera
redigera wikitext
I Nordkina kan man särskilja två regioner: den stora slätten i öster, innefattande 445
000
km², vilken omfattar även Yangtzeflodens
delta
och är täckt av Gula flodens och Yangtzeflodens avlagringar, samt berglandet i väster. Detta är delat i flera områden. Längst i nordväst ligger
Qilianbergen
, skilda från
Gansus
och
Shaanxis
platåer genom en sänka på
Lanzhous
meridian, vilken utgör återstoden av en av de många vikarna i "Hanhai", det asiatiska medelhavet under
tertiärtiden
, vars vik sträckte sig längs den nuvarande floden
Danjiangs
dal ända till foten av Kunlun. De nämnda platåerna har en höjd på 1
300–1
800 m ö.h. och är delvis rika på
stenkol
. Ännu större stenkolslager hyser Shanxis och Hebeis berg, vilka har en nord-sydlig riktning och terrassformigt sänker sig till kustslätten.
Som en isolerad ö höjer sig från denna Shandongs bergland i östra delen av norra Kinas platåer och berg är täckta av väldiga
lössjordlager
ända till 600 meters djup, även norra delen av stora slätten är ett gult lössjordlandskap.
Lössjorden
består av sand, lera och
kolsyrad kalk
och är genomdragen av fina rör, som uppkommit av växtrötter och suger upp vatten som en svamp. Därför klyver sig lössjorden vertikalt och bildar vid flodstränderna alldeles tvärbranta väggar. Den fyller dalarna mellan bergen och nivellerar därigenom landet, som får mjuka former. Berggrunden är vanligen
paleozoisk
; endast
Shandong
och en del av
Shanxi
har
urberg
. Den viktigaste floden är Gula floden med den stora bifloden
Wei
, längre mot norr utflyter bland annat
Luanhe
Gula havet
och söder om Gula floden den betydliga
Huaifloden
Sydkina
redigera
redigera wikitext
Sydkina är mycket mer bergigt och högre än det norra samt starkt veckat. Dess västligaste del,
Sichuan
, är i sin västra del ett vilt alpland, fyllt av de från norr till söder gående
Yun Lingbergen
med toppar på över 5
000 meters höjd. Söder om Yangtzefloden genomkorsas Kina av en stor mängd parallella, från sydväst till nordöst strykande bergskedjor, som består av
gnejs
urkalksten
, sibiriska och
devoniska
skiffrar och
sandsten
; däröver ligger
jurabildningar
och röd sandsten, sannolikt av
trias
-ålder, som ofta kröner bergens högsta delar. Dalarna mellan bergen är instörtningsbäcken, ofta täckta av röd sandsten eller röd lera. Den största är
Sichuans "röda bäcken"
nordväst om Yangtzefloden, en vid, fruktbar slätt, i vilken såväl Yangtze som dess biflod
Jialingfloden
grävt sig djupt ned. Av de många bergen söder om Yangtze är
Nan Ling
mest bekant. I Sydkina förekommer inte lössbildningar, men däremot har
laterit
en stor utbredning där. Huvudfloden är Yangtzefloden, som upptar vattnet från landets största sjöar som
Dongtingsjön
Poyangsjön
och
Tai Hu
. I det sydligaste Kina flyter den stora
Xifloden
Klimat
redigera
redigera wikitext
De östra delarna av Kina har ett
varmtempererat klimat
förutom längst i norr, där det är kalltempererat. De västra delarna har
tundraklimat
i söder och
kallökenklimat
i norr. I januari varierar
medeltemperaturen
från +22 °C vid södra kusten och −20 till −25 °C på
Manchuriska slätten
, längst i nordöst. Julitemperaturen är betydligt jämnare med 29 °C i söder och cirka 20 °C i norr.
20
Nederbördsmängden är ungefär 2
000 mm/år i sydöstra Kina och avtar mot norr till cirka 1
000 mm/år. Längre västerut regnar det betydligt mindre och varierar starkt från år till år. Det är
sommarmonsunen
från
Stilla havet
som ger merparten av nederbörden, eftersom den för in varm och fuktig luft över landet. Vintermonsunen kommer från norr och för ner kall luft från Sibirien och är mycket torr och kall.
20
21
I huvudstaden Peking är medelnederbörden per månad 3 mm i januari och 176 mm i juli. Medeltemperaturen i Peking är -5 °C i januari och +26 °C i juli.
22
Typiska för Kina är vidare tropiska orkaner,
tyfoner
eller
taifuner
. De drabbar främst kustområdena och förorsakar stor skada.
20
Växt- och djurliv
redigera
redigera wikitext
Flora
redigera
redigera wikitext
Bambuskog i
Zhejiang
Kina är i botaniskt avseende ett övergångsland mellan norra och södra Asien där de norra och mellersta delarna ingår i
palearktiska regionen
medan de sydöstra delarna ingår i
orientaliska regionen
. I södra Kina växer
sockerrör
och
potatis
på samma fält, och
ek
och
bambu
förekommer i samma skogar. Naturlig spridning av tropiska växter har underlättats genom att de sydkinesiska dalarna följer en nord-sydlig riktning, och först i
Qinlingbergen
förekommer det en geografisk barriär, som hindrar vidare utbredning. Områdena norr om detta berg är fattigt på träd medan den södra delen har stora skogar. I norra Kina är bergen kala, slätterna bevuxna med
vete
bomull
och
baljväxter
. I södra delen av Kina har vegetationen en
subtropisk
karaktär med
städsegröna
träd och buskar,
ris
-,
te
-,
silke
och sockerrörsodling, medan vete och baljväxter är mindre vanliga.
23
I de tätast befolkade områdena, särskilt på den stora slätten och utmed hela kusten, har skogarna försvunnit, och överhuvudtaget karaktäriseras växtlighet här av odlade växter.
Specifikt för Kinas fauna framhålls ofta trädväxternas stora artrikedom framför örtväxterna. I norra Kina är de vanligaste träden
vitbarkig kinesisk tall
Pinus bungeana
),
Pinus massoniana
hästkastanj
Aesculus chinensis
),
popplar
kejsarträdssläktet
paulownia
),
almar
vide
och
mullbärsträd
, samt
Broussonetia papyrifera
och
Tetrapanax papyrifer
som båda används till pappersproduktion. På kullarna växer törnbuskar av flera slag. Det nordvästra
lösslandet
är nästan alldeles kalt.
Södra Kina är rikt på städsegröna buskar, i synnerhet
magnolior
och
kamelior
, men även
kamferträd
och andra
lagerväxter
städsegröna ekar
buxbom
med flera. Det förekommer även
palmer
, som
väderkvarnspalm
, och söder om 30° förekommer
trädormbunkar
och längst i söder
rottingpalmen
Calamus rotang
). I
Yunnans
och
Sichuans
berglandskap består skogarna av
barrväxter
och flera slags
lövträd
. I Yunnans
regnskogar
, som utsatts för massiv skövling, finns hälften av Kinas fauna och flora.
24
Den viktigaste vilda växten för den kinesiska ekonomin är
bambun
källa
behövs
som växer överallt och av kineserna används på otaliga sätt. Etta annat exempel är
lackträdet
Rhus vernicifera
),
25
och ett flertal
rhododendronarter
förekommer, delvis som
epifyter
, ända upp till
trädgränsen
på 3
000–3
500 meter över havet.
Ginseng
, använd som universalläkemedel, växer vild i
Manchuriet
och odlas även på många ställen.
Typiska grödor som odlas i Kina är
granatäpple
persika
banan
druvor
körsbär
korn
vete
majs
ärter
bomull
tobak
vitbeta
bönor
kål
sallad
samt
lök
, te och ris.
26
Tebusken
skall ha introducerats från
Assam
och förekommer till
Gula flodens
sydligaste lopp.
källa
behövs
Riset fordrar riklig
bevattning
och odlas därför mest i floddalarna. Dess västra gräns sammanfaller ungefär med tebuskens och
silkesfjärilens
, men det förekommer i norr till samma breddgrad som
Peking
och något längre än silkesfjärilen. Ännu nordligare utbredningen har bomullsbusken. Av andra nyttoväxter bör nämnas
ramie
sockerrör
, flera olje- och fernissträd,
galläpple
kamferträd
samt
rabarber
Apelsinen
härstammar från Kina och infördes på 1500-talet till Europa under benämningen "Kina-äpple". Andra växter som härstammar från Kina är
mandarinen
vilken först introducerades till Sydeuropa i mitten av 1800-talet, samt många prydnadsväxter, som
aster
krysantemum
kamelia
liljor
löjtnantshjärta
kinesisk nejlika
pioner
perilla
primula
-arter,
rhododendron
-arter, flera rosor,
stockrosen
porslinsblommor
wisterian
med flera.
Fauna
redigera
redigera wikitext
Vitpannad sånghöna
är en av flera endemiska
fälthöns
i Kina.
Kvarlevor av Kinas ursprungliga fauna förekommer bara i de allra västligaste delarna av landet, då människans påverkan på naturen, ända sedan högkulturerna, resulterat i att merparten försvunnit i resten av landet.
27
Kina omfattar över 4400 arter av
ryggradsdjur
, med över 1250 arter av
fåglar
, mer än 430
däggdjur
, över 200
reptiler
och mer än 2300 fiskar.
28
Endemiska däggdjur för Kina är
trubbnäsapor
panda
kattbjörn
mårdhund
solgrävlingsarten
Melogale moschata
, mullvadsarten
Scaptochirus moschatus
endemisk för Kina, den i vilt tillstånd utdöda
davidshjorten
, de hornlösa hjortarterna
vattenrådjur
och
tofshjort
samt
myskhjort
. Dessutom förekommer
vildsvin
kinesisk ökenkatt
gibboner
med flera. Det fanns tidigare ett livskraftigt bestånd av
sydkinesisk tiger
, men denna art utrotades nästan helt under 1960-talet och är idag
akut hotad
Fågelfaunan består av över 1250 arter av häckfåglar och förbipasserande flyttfåglar.
28
Av dessa är 63 endemiska för Kina (75 om man räknar med
Tibet
).
29
Speciellt förekommer det många endemiska
fälthöns
i landet som
brunstrupig kungshöna
lössberghöna
sichuansånghöna
vitpannad sånghöna
fujiantragopan
och flera
fasanarter
. Den högsta artrikedomen förekommer i bergsområdena i sydvästra Kina med cirka 36
procent av landets alla arter.
28
Cirka 540 arter av Kinas häckfåglar är flyttfåglar.
28
Det finns tre huvudsakliga flyttkorridorer genom Kina som nyttjas av migrerande fåglar.
28
Utmed Kinas östkust flyttar häckfåglar till södra Kina och
Yangtzeområdet
, från nordöstra och norra Kina, men även häckfåglar från
Ryssland
Korea
och
Mongoliet
28
Vissa flyttar så långt söderut som till
Japan
Malaysia
och Australien under vintern.
28
Den andra flyttkorridoren går över bergskedjorna
Taihangshan
och
Lüliang shan
, och vidare över
Qinling
och
Daba shan
i mellersta Kina, till
Sichuanbäckenet
, och nyttjas av häckfåglar i östra och nordöstra Kina, och från mellersta inre Mongoliet.
28
Vissa av dessa flyttar till nedre delarna av Yangtzefloden eller till och med till södra Kina.
28
Den tredje flyttkorridoren sträcker sig från gräs- och ökenområdena i inre Mongoliet,
Qinghai
och
Ningxia
, via
Animachen
Bayankalabergen
, bergskedjorna
Qionglai shan
och
Hengduan
till Sichuanbäckenet,
Yunguiplatån
och till och med Indien.
28
Enigmatiska häckfåglar är
guldfasanen
som i vilt tillstånd är
endemisk
för Kina (förutom introducerade, vildlevande bestånd i bland annat Storbritannien), samt
silverfasan
kungsfasan
, och bland andfåglar kan nämnas
mandarinand
Skarvar
användes traditionellt vid fiske.
Det finns över 200 arter av reptiler i Kina. Bland giftiga ormar märks
bandad krait
och
monokelkobra
. Den
kinesiska jättesalamandern
kategoriseras som
akut hotad
. Av fiskar kan nämnas
karpfiskar
, och fisket föder miljoner människor.
Guldfisken
domesticerades i Kina under
Jindynastin
30
Av husdjur är de vanligaste
svin
hästar
åsnor
och
vattenbufflar
. Hästarna är vitt spridda i landet, och förekommer i sex olika raser.
31
Den vilda
tvåpuckliga kamelen
förekommer mycket sällsynt i västra Kina, och 95 procent av förekomsten finns i
Inre Mongoliet
, Ningxia,
Xinjiang
och provinsen
Gansu
. Tamformen är emellertid mycket vanligare; i Inre Mongoliet uppskattas antalet till 100
000 individer, vilket utgör en tredjedel av alla kameler i Kina.
32
Traditionellt har husdjur spelat en mindre viktig roll än i Europa, och boskapsskötsel i större skala förekom förr främst i
Inre Mongoliet
, där nomader fortfarande håller stora hjordar av får och nötkreatur.
Vaxsköldlusen
Ericerus pela
lämnar ett vax, som i Kina begagnas som
bivax
23
Styre och politik
redigera
redigera wikitext
Ingång till
Zhongnanhai
, som är kommunistpartiets och statsrådets säte.
Författning och styre
redigera
redigera wikitext
Huvudartikel
Politik i Kina
Även om Folkrepubliken Kina genomgått tvära kast sedan dess grundande, så har den grundläggande strukturen varit liknande sedan 1949. Folkrepubliken är en kommunistisk enpartidiktatur under ledning av
Kinas kommunistiska parti
Maktstrukturen bygger på tre fundament:
Kinas kommunistiska parti
, det statsbärande partiet,
Folkets centralregering
, den civila regeringen, och
Folkets befrielsearmé
, landets väpnade styrkor, vilka lyder under kommunistpartiet och inte under landets civila regering.
Kinas högste ledare
Xi Jinping
förenar de tre fundamenten i sina roller som generalsekreterare för kommunistpartiet, landets president och ordförande i den
centrala militärkommissionen
Folkrepubliken Kinas statsråd
är landets regering som formellt utses av Folkkongressen och leds av premiärminister
Li Qiang
. Han biträds i sitt arbete av ministrarna i statsrådet samt av fyra vice premiärministrar,
Ding Xuexiang
Liu Guozhong
He Lifeng
och
Zhang Guoqing
som har specialiserade arbetsområden.
Nationella folkkongressen
är benämningen på landets formellt högsta lagstiftande organ som sammanträder en gång varje år. Mellan sammanträdena sköts Folkkongressens arbete av dess ständiga utskott som leds av
Zhao Leji
. Det är också Nationella folkkongressen som nominellt väljer
president
och utser centralregeringen där den verkställande makten formellt ligger.
Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens
är en rådgivande församling, liknande ett överhus. Den sammanträder varje år samtidigt som folkkongressen och leds av
Wang Huning
Kommunistpartiet kallar i regel vart femte år till en nationell kongress och utser då en
centralkommitté
, som i sin tur utser en
politbyrå
. Den verkliga makten i partiet utövas dock av
politbyråns ständiga utskott
, som består av sju ledamöter som representerar olika funktioner inom stat och parti.
Administrativ indelning
redigera
redigera wikitext
Huvudartikel
Kinas administrativa indelning
Den här artikeln eller avsnittet
lever inte upp till
Wikipedias artikelstandard
och behöver städas upp.
(2025-01)
Motivering:
Avsnittet har en väldigt utbyggd fördjupningsartikel. T.ex. bör listorna i detta avsnitt kunna tas bort och avsnittet om Taiwan kortas ner för att ge artikeln bättre balans.
Hjälp gärna Wikipedia med att
åtgärda problemet
om du kan, eller diskutera saken på
diskussionssidan
Engelskspråkig karta över Kina.
Folkrepubliken Kina är indelad i administrativa enheter på fyra nivåer under centralregeringen: Den första nivån utgörs av enheter på provinsnivå, den andra utgörs av enheter på prefekturnivå, den tredje utgörs av enheter på häradsnivå och den fjärde av enheter på sockennivå. Under dessa finns byar och grannskapsenheter som kan sägas utgöra en femte administrativ nivå. På alla nivåer finns flera typer av enheter.
Provinser
redigera
redigera wikitext
(sheng)
Det finns 23 provinser i Kina.
Anhui
安徽
Fujian
福建
Gansu
甘肃
Guangdong
广东
Guizhou
贵州
Hainan
海南
Hebei
河北
Heilongjiang
黑龙江
Henan
河南
Hubei
湖北
Hunan
湖南
Jiangsu
江苏
Jiangxi
江西
Jilin
吉林
Liaoning
辽宁
Qinghai
青海
Shaanxi
陕西
Shandong
山东
Shanxi
山西
Sichuan
四川
Yunnan
云南
Zhejiang
浙江
Taiwan
台湾
) är officiellt (både i Folkrepubliken Kina och i
Republiken Kina
) en provins men den har aldrig kontrollerats av Folkrepubliken Kina och fungerar i praktiken som en självständig stat.
Terrasser i Yunnan-provinsen.
Autonoma områden
redigera
redigera wikitext
自治区
(zizhiqu)
Guangxi
广西
Inre Mongoliet
内蒙古
, Nèi Měnggǔ)
Ningxia
宁夏
Xinjiang
新疆
Tibet
西藏
, Xīzàng)
Storstadsområden direkt under centralregeringen
redigera
redigera wikitext
Shanghai är Kinas största stad.
直辖市
(zhixiashi)
Peking
北京
, Běijīng)
Tianjin
天津
Shanghai
上海
Chongqing
重庆
Särskilda administrativa regioner
redigera
redigera wikitext
特别行政区
(tebie xingzhengqu)
Hongkong
香港
, Xiānggǎng)
Macao
澳门
, Àomén)
Omstridda land- och sjöområden
redigera
redigera wikitext
Folkrepubliken Kina har arbetat aktivt för att lösa gränskonflikter med Nordkorea, Ryssland, Kazakstan, Kirgizistan och Tadzjikistan. Kina har olösta gränskonflikter vad gäller landgränser med Pakistan och Indien och vad gäller havsgränser med Japan, Taiwan (republiken), Filippinerna, Malaysia, Brunei och Vietnam.
Aksai Chin
redigera
redigera wikitext
Kina anser att
Aksai Chin
, en svårtillgänglig del av norra
Kashmir
, tillhör Kina. Även
Pakistan
och
Indien
gör anspråk på detta område. Vidare ansåg Kina fram till 2003 att den indiska provinsen
Sikkim
var en självständig stat och därigenom ett av Kinas grannländer.
33
Arunachal Pradesh
redigera
redigera wikitext
Man anser även att den indiska provinsen
Arunachal Pradesh
är en del av Kina.
Arunachal Pradesh
kallas i Kina officiellt för "Sydvästra
Tibet
". Kina och Indien har utkämpat två krig om området under 1960-talet. Sedan 1962 har relationer mellan de två staterna varit kyliga på grund av konflikten i Arunachal Pradesh.
34
Förhandlingar pågår mellan
Indien
och Kina om de omtvistade gränsområdena. Förhandlingarna försvåras av
Indiens
stöd för den
tibetanska
exilregeringen under ledning av
Dalai Lama
i indiska
Dharamsala
och av Kinas ekonomiska, politiska och militära stöd till
Pakistan
. Kina betraktar Pakistan som en "strategisk partner".
Indien
och
Pakistan
är sedan flera decennier tillbaka inbegripna i en konflikt om herraväldet över
Kashmir
, ett område som gränsar till Kina.
Senkaku/Diaoyu-öarna
redigera
redigera wikitext
Huvudartikel
Tvisten om Senkakuöarna
Kina och Japan är i en territoriell tvist om
Senkakuöarna
efter att Japan 1895 i samband med
Första kinesisk-japanska kriget
inkorporerat öarna till det japanska territoriet. Kina hävdar på historiska grunder rätten till öarna. Japan hävdar att öarna var obebodda och utan spår av kinesiskt styre. Konflikten intensifierades efter att möjliga ekonomiskt viktiga oljefynd gjordes i
Östkinesiska havet
1968.
35
Taiwan
redigera
redigera wikitext
Staten
Taiwan
(Republiken Kina) betraktas av Kina som en utbrytarprovins, se vidare
Taiwans politiska status
. Det
Kinesiska inbördeskriget
var ett ca två decennier långt inbördeskrig mellan Republiken Kinas regering, dominerad av
Nationalistpartiet
, och en kommunistisk gerillagrupp kallad
Kinas kommunistiska parti
. Kinas kommunistiska parti vann inbördeskriget och lyckades driva landets regering, Nationalistpartiet, och dess trupper på flykt till ön Taiwan. Kommunistpartiet grundade en ny stat i de områden av Republiken Kina de själva kontrollerade, kallad
Folkrepubliken Kina
, 1949. Nationalistpartiet fortsatte att styra ön Taiwan under namnet "Republiken Kina". Folkrepubliken Kina har sedan dess krävt att även Taiwan ska införlivas i Folkrepubliken Kina. Republiken Kina på Taiwan har likaledes sedan dess krävt att de områden Folkrepubliken Kina kontrollerar ska återföras till Republiken Kina.
Sydkinesiska havet
redigera
redigera wikitext
Kina betraktar merparten av
Sydkinesiska havet
, närmare bestämt ett område begränsat av den så kallade "
Niopunktslinjen
" (九段线,
Jiǔduàn Xiàn
), som tillhörande Kina.
36
Området inkluderar
Paracelöarna
och
Spratlyöarna
och är strategiskt viktigt då merparten av all fartygstrafik mellan
Stilla havet
och
Indiska oceanen
flyter igenom området. Ytterligare fem länder och territorier har anspråk på hela eller delar av området (
Vietnam
Filippinerna
Malaysia
Brunei
och ön Taiwan), vilket tros härbärgera stora naturrikedomar av naturgas och olja.
USA
har en stor flottbas, ön
Guam
, i närheten av området.
Rättsväsen
redigera
redigera wikitext
Porten till Högsta folkdomstolen, beläget i det gamla
legationskvarteret
i Peking.
Under Folkrepubliken Kinas första sex år byggde kommunistpartiet upp ett rättsväsende delvis efter sovjetiska förebilder. 1954 antogs landets första
konstitution
, vilken upprättade
Folkets högsta domstol
Folkets högsta åklagarämbete
, ett
justitieministerium
. I samband med "kampanjen mot högeravvikelser" 1957 avstannade dock lagstiftningsarbetet och 1959 avskaffades justitieministeriet helt och
Ministeriet för offentlig säkerhet i Kina
tog över stora delar av rättskipningen.
Kulturrevolutionen
1966–1976 innebar ytterligare ett hårt slag mot rättsväsendet, som blev alltmer politiserat.
Efter Maos död 1976 och reformperiodens början i slutet på 1970-talet återupprättades rättsväsendet och en ny period av lagstiftningsarbete inleddes. 1982 antogs en ny konstitution som fortfarande gäller. Enligt såväl
Amnesty International
som
Human Rights Watch
kränks grundläggande
mänskliga rättigheter
varje dag.
37
2010 tilldelade den norska nobelkommittén
Nobels fredspris
till den regimkritiske
Liu Xiaobo
"för hans långa och våldsfria kamp för centrala mänskliga rättigheter i Kina". Han deltog i den fredliga
Protesterna och massakern på Himmelska fridens torg 1989
den 4 juni, då dessa slogs ned med våldsam kraft och med ett okänt antal dödade som följd. Han har ett flertal tillfällen varit frihetsberövad och förlorat sin tjänst som lärare. Hans hustru drabbades av regimen genom beslut om husarrest.
Mänskliga rättigheter
redigera
redigera wikitext
Medan de ekonomiska och sociala kontrollerna har varit mycket begränsade i Kina sedan 1970-talet, är den politiska friheten fortfarande strikt begränsad. I folkrepubliken Kinas konstitution fastslås de grundläggande rättigheterna för medborgarna, vilka bland annat innefattar yttrandefrihet, tryckfrihet, rätten till en rättvis rättegång, religionsfrihet, allmän rösträtt och äganderätt. Däremot ger dessa bestämmelser inte något signifikant skydd i praktiken mot åtal av staten.
38
I och med de kinesiska ekonomiska reformerna och dess framsteg har de tiotals miljoner kineser som lämnat landsbygden och flyttat till städerna kommit att behandlas som en andra klassens medborgare av Kinas föråldrade registreringssystem av hushåll, som styr statliga förmåner det så kallade
hukou
. Skyddet för egendom och äganderätt är svagt, och missbruket av expropriation av böndernas mark har drabbat många bönder i Kina.
Censur av politiska tal och information, bland annat på Internet,
39
sker helt öppet och används rutinmässigt för att tysta kritik av regeringen och det styrande kinesiska kommunistpartiet. Kommunistpartiet har haft blandad framgång i hanteringen av information: en mycket stark kontroll av datamedier ställs inför mycket starka marknadskrafter, en allt mer utbildad befolkning, och kulturella förändring som gör Kina mer öppet, särskilt vad avser miljöfrågor.
40
Kontroversen med
Googles
och dess söktjänster i Kina och frågan om frivillig censur har satt fokus på dessa frågor.
År 2005 rankade
Reportrar utan gränser
Kina 159 (av 167 staterna) i sin årliga World Press Freedom Index.
41
Regeringen har slagit ned flera demonstrationer som genomförts av organisationer, vilka regeringen betraktat som ett potentiellt hot mot "social stabilitet" och kontroll, vilket var fallet med protesterna från 1989 på den Himmelska fridens torg. Ett antal utländska regeringar och frivilligorganisationer kritiserar rutinmässigt Kina för de omfattande brotten mot de medborgerliga fri- och rättigheterna, inklusive systematisk användning av långa frihetsberövanden utan rättegång, framtvingande av bekännelser, tortyr, misshandel av fångar, inskränkningar av yttrandefrihet, mötesfrihet, föreningsfrihet, religion, press, och fackliga rättigheter. Andra grova brott mot mänskliga rättigheter i Kina som det rapporterats om är framtvingade aborter och steriliseringar.
42
Kina tillämpade 1979-2015 en så kallad
ettbarnspolitik
(ettbarnspolitiken såg dock inte likadan ut i hela Kina)
43
) som dock började fasas ut under 2010-talet och som 2016 ersattes med en tvåbarnspolitik.
Kina avrättar fler människor än något annat land, motsvarande 72
procent av världens totala under 2009, även om det inte är den största bödeln per capita.
Den kinesiska regeringen har svarat genom att hävda att begreppet mänskliga rättigheter bör ta hänsyn till ett lands nuvarande nivå av ekonomisk utveckling, och fokusera mer på människors rätt till försörjning och utveckling i fattigare länder. Den ökande levnadsstandarden och ökande läskunnighet samt en höjd förväntad livslängd för den genomsnittlige kinesen har under de senaste tre decennierna setts av regeringen som konkreta framsteg för de mänskliga rättigheterna.
44
Arbetet under det senaste decenniet för att bekämpa dödliga naturkatastrofer, såsom återkommande översvämningar Yangtzefloden, och arbetsrelaterade olyckor beskrivs också i Kina som ett framsteg i mänskliga rättigheter för en stor del av det fortfarande fattiga landet.
källa
behövs
Kina har också blivit kritiserat för förföljelsen av
Falungongutövare
. Det uppskattas att Falungonganhängare utgöra en majoritet av fångarna på flera kinesiska
arbetsläger
45
Kilgour-Matas rapporten som publicerades 2006 visade att den kinesiska staten har avrättat en stor mängd Falungongutövare.
46
Denna rapport förklarade även att organen från 41
500
organtransplantationer
som gjorts på kinesiska sjukhus kan ha kommit från dessa avrättade fångar.
Censur
redigera
redigera wikitext
Den kinesiska staten har byggt upp ett av världens mest avancerade och omfattande system för
censur
och kontroll av material på internet och blockerar ett mycket stort antal utländska webbplatser.
47
Wikipedia
är ett exempel på en hemsida som inte kan läsas i Kina. Den brandvägg som filtrerar vilka delar av
internet
som kan nås från kinesiska datorer kallas "
the great firewall of China
" (svenska: "Kinas stora brandvägg"), vilket är en
ordvits
som syftar på den
Kinesiska muren
. Brandväggen innebär att inkommande trafik på nätet filtreras och innehåll som anses olämpligt sållas bort. Det kan handla om allt från politisk information till sociala medier.
48
Eftersom sociala medier så som
censureras i Kina har det uppstått flera kinesiska motsvarigheter. Ett sådant exempel är
Sina Weibo
. Kinas stora brandvägg filtrerar också inlägg på kinesiska sociala medier om dessa kritiserar det
Kinesiska kommunistiska partiet
. Exempel på censurerade ämnen är
demokrati
Falungong
samt
massakern på Himmelska fridens torg 1989
Försvar
redigera
redigera wikitext
Huvudartikel
Folkets befrielsearmé
Soldater från Folkets befrielsearmé i paraduniform.
Folkets befrielsearmé är det officiella namnet på Folkrepubliken Kinas militära styrkor.
Den grundades av
Kinas kommunistiska parti
1927
och lyder under partiets
Centrala militärkommission
. Folkets befrielsearmé har
kärnvapen
och är en av världens största militära styrkor. Folkets befrielsearmé är organisatoriskt skild från
Folkets beväpnade polis
, som emellertid också lyder under Centrala militärkommissionen.
Folkets befrielsearmé är formellt underordnad
kommunistpartiets
centrala militärkommission
, och inte till landet Kina. På detta vis skiljer sig Folkets befrielsearmé från den typ av försvar som finns i
demokratiska
länder som exempelvis
Sverige
och
USA
. En identisk kommission finns inom statsmakten, men den har ingen tydlig funktion. Den centrala militärkommissioner har betydligt mer makt än försvarsministeriet vilket gör att kommunistpartiet håller makten över folkets befrielsearmé.
49
Folkets befrielsearmé delas upp i
marktrupper
flottan
flygvapnet
och
Andra artillerikåren
(strategiska robotar).
Militär
redigera
redigera wikitext
Huvudartikel
Folkrepubliken Kinas militär
Folkrepubliken Kinas militär utgörs av
Folkets befrielsearmé
Folkets beväpnade polis
samt reserver och milis.
Folket befrielsearmé delas upp i
marktrupper
flottan
flygvapnet
och
andra artillerikåren
(strategiska missiler).
Den ska skäras ned med 1,8 miljoner man till 2008. För tillfället består den av cirka 2,3 miljoner man.
50
År 2003 hade man 1,5 miljoner man i paramilitära styrkorna .
50
Kina har sedan mitten av 1960-talet sina egna
kärnvapen
och är en av de fem officiella kärnvapenmakterna.
Folkrepubliken Kinas regering och försvarsministerium har ingen egentlig makt över Folkets befrielsearmé. Folkets befrielsearmé lyder istället direkt under Kinas kommunistiska parti och dess organ
Centrala militärkommissionen
Ekonomi och infrastruktur
redigera
redigera wikitext
Huvudartikel
Kinas ekonomi
Ekonomisk tillväxt i Kina från 1952–2012.
Folkrepubliken Kina hade från 1953 fram till
1978
en
planekonomi
efter sovjetisk modell, där statsägda företag dominerade ekonomin och där
Statsplanekommissionen
hade ansvar för att utarbeta
femårsplaner
för den kinesiska ekonomin.
Deng Xiaoping
initierade 1978 marknadsorienterade reformer som uppmuntrade bönder på landsbygden att starta industrier. Invånarna i städerna uppmuntrades att starta privata företag vilket medförde en framväxt av många nya företag inom tjänstesektorn. Man välkomnade också utländska investeringar.
51
Trots reformpolitiken så har femårsplanerna och de statsägda företagen bibehållit en viktig roll i ekonomin.
Kinas ekonomi är en av de snabbast växande globalt sett och är idag världens andra största ekonomi efter USA. Åren
2001
2006
passerade Kinas ekonomi
Italien
Frankrike
Storbritannien
och
Tyskland
i storlek. Givet storleken på landets befolkning har landet potential att bygga en ekonomi flera gånger större än USA:s.
Enligt
Öhrlings PricewaterhouseCoopers
beräkningar växer Kina om USA och blir världens största ekonomi redan år
2025
och
2050
kommer Kinas ekonomi att vara 30 procent större än USA:s. Samtidigt kommer
Indiens
ekonomi vid samma tidpunkt att ha nått en storlek motsvarande ca 90 procent av USA:s ekonomi, enligt Öhrlings PricewaterhouseCoopers.
52
Enligt en rapport från
Goldman Sachs
53
förespås Kina överta USA:s roll som världens största ekonomi år 2040. Det enda land som efter denna tidpunkt kan konkurrera med Folkrepubliken Kina i ekonomisk storlek, väntas bli
Indien
Skillnaderna i levnadsstandarden är stor mellan bönder och stadsbor. Den ekonomiska liberaliseringen under
1980-talet
medförde en snabb höjning av
köpkraft
och standard i landsbygdsområden i främst södra och östra Kina, men omkring
1990
var
medelinkomsten
i städerna fortfarande dubbelt så hög som på landet. Välståndsskillnaderna blir även mindre mellan till exempel statliga anställda med fast lön (sämre betalda), anställda i kooperativa företag och egna företagare.
Sedan
1978
, och framför allt sedan början av
1990-talet
har Kinas ekonomi vuxit kraftigt, efter att tidigare ha utgjort en obetydlig del i världens ekonomi. Enorma penningflöden från västvärlden till Kina utgjorde den största faktorn till den hastigt ökande ekonomin.
Kinas växande ekonomi kräver alltmer
stål
betong
cement
och
olja
till sin växande industri. Denna faktor orsakade att världspriset på dessa produkter ökat kraftigt. Det var främst stora metropoler som (
Shanghai
Peking
och
Guangzhou
) som fick uppleva boomen – antalet medelklasskineser ökade som aldrig förr, samtidigt som bönderna i inlandet förblivit
relativt fattiga
År
2009
hade Kina en
bruttonationalprodukt
köpkraftsparitet
) på
8 511 092 000 000
internationella dollar.
54
Landets BNP (PPP) per capita låg samma år på 6
379 internationella dollar.
55
Kinas folkbank
innehar mer finansiella tillgångar är något annat offentligt organ i hela världen.
56
Näringsliv
redigera
redigera wikitext
Energi och råvaror
redigera
redigera wikitext
Kina har mycket
naturresurser
som
kol
olja
koppar
och många andra
mineraler
. Kina är världens största producent av kol. Både för industrin och hemmet i städerna är kol den vanligaste energikällan. Det mesta kolet hittar man i norra Kina. Oljan håller på att bli viktigare i Kina som bränsle. Oljan måste transporteras via rörledningar till orter där den behövs. Det mesta av oljan ligger i avlägsna och obefolkade områden, som öknarna i nordväst. En annan växande energikälla i Kina är
vattenkraft
. Det har redan byggts hundratals dammar i landets floder. Men det finns även på landsbygden människor som fortfarande litar på växtdelar och ved för att få bränsle.
källa
behövs
Viktiga naturresurser i Kina är:
kol
järnmalm
olja
naturgas
kvicksilver
tenn
volfram
antimon
mangan
molybden
aluminium
bly
zink
uran
och
koppar
Handel
redigera
redigera wikitext
Kina har under 2000- talet också haft den snabbaste ökningen av utrikeshandel. Exporten har ökat kraftigt under 2000-talet, exporten uppgår till 30 procent av Kinas BNP. Textilier, kläder, leksaker och skor har varit viktiga exportvaror. Under 2000-talet så har också elektronik och maskiner dominerat exporten.
källa
behövs
Mycket stor del av exporten utgörs av varor som tillverkats, eller satts samman av importerande komponenter, på fabriker som fått stöd av utländska investeringar eller har utländska huvudägare. För att Kina ska kunna ha någon möjlighet att framställa avancerande tekniska produkter krävs också import av maskiner och elektronik men också stål. Olja är också en väldig importvara som Kina har importerat in allt mer. Importen av livsmedel har också ökat under 2000-talet. Importen i uppgår till 26 procent av BNP.
57
Handel har gjort Kina till största handelspartner med EU och med länderna i Sydostasien och Afrika. Och är näst största handelspartner med Latinamerika och USA. Det som lockar Kina att investera i Asien, Afrika och Latinamerika är de stora råvarutillgångarna. I Afrika handlar Kina med hela 49 av Afrikas 54 länder. Nästan en miljon kineser redan har flyttat till Afrika. Kina satsar alltså mycket på Afrika, främst för att få tillgång till olja, naturgas och mineraler men de försöker också få de afrikanska länderna att producera mat till en växande kinesisk befolkning.
källa
behövs
Till skillnad från västländerna ställer Kina inga krav om demokrati och mänskliga rättigheter för samarbete och utvecklingsbistånd. Det är en stor fördel i konkurrensen med USA och Väst om att få samarbeta med de afrikanska länderna. Detta bidrar nämligen till att säkra Kinas tillgång på viktiga råvaror och växande ekonomier.
58
Infrastruktur
redigera
redigera wikitext
Transporter
redigera
redigera wikitext
Se även
Transport i Kina
Kinas transportsystem är under hård press på grund av snabb tillväxt, vilket leder till förseningar och köer. Trots detta har gods- och persontransporter ökat med 12–15 procent årligen. Järnvägar spelar en avgörande roll, medan floder och kanaler hanterar tunga godstransporter. Lastbilar används främst för kortare sträckor. År 2007 skedde 53 procent av persontrafiken på vägar, 33 procent med järnväg och resten med flyg.
Järnvägsnätet kopplar samman alla provinshuvudstäder, med stora investeringar i höghastighetståg och elektrifiering. En känd förbindelse är
Shanghais maglevtåg
, som når 430 km/h. Motorvägsnätet, med över 45 000 km 2006, är världens näst längsta. Privatbilism och motorfordon har ökat kraftigt, vilket skapar trafikproblem.
Hamnar hanterar 90 procent av utrikeshandeln, med stora hamnar som Shanghai, Tianjin och Ningbo. Flygtrafiken växer snabbt, och Kina är världens näst största flygtransportnation med cirka 140 civila flygplatser.
Air China
och andra bolag hanterar inrikes- och internationella rutter.
59
Utbildning
redigera
redigera wikitext
Före bildandet av folkrepubliken 1949 var den stora majoriteten av Kinas befolkning analfabeter. Det kinesiska kommunistpartiet prioriterade utbildning högt, även om enigheten tidvis vacklat.
Hellre röd än expert!
löd ett slagord under kulturrevolutionen. Under kulturrevolutionen angreps hela utbildningssystemet, och den högre utbildningen avskaffades i stort sett helt. Under 1980-talet minskades de ideologiska inslagen i utbildningen och betydelsen av fackkunskaper och forskning för att modernisera Kina betonades. Den obligatoriska skolgången förlängdes.
60
I dag gäller skolplikt från 7 års ålder och 99 procent av alla barn i grundskolan. Kina uppnår sedan 2011 FN-målet att ge alla barn möjlighet att gå i den nioåriga grundskolan. Men förhållandena ser olika ut i olika delar av landet. I storstäderna är läskunnigheten högre och lärarna fler och högre utbildade. Ett viktigt mål för Kinas ledning har därför under 2010-talet varit att fördela resurserna bättre och nå ut med mer stöd till de mindre samhällena.
61
Cirka 2 procent av Kinas BNP gick 2005 till utbildningssektorn.
60
1986 antog den nationella folkkongressen en lag om 9-årig obligatorisk skolgång, som skulle vara genomförd inför millennieskiftet. Det var en omfattande reform som genomfördes stegvis. 2001 utformades en ny läroplan för grundskolan med 18 skolämnen. Då uppgraderades ämnet idrott, som tidigare haft låg status i kinesisk skola. Även vid universiteten blev det då obligatoriskt med idrottsundervisning.
62
Genomförandet av nioårig grundskolan gick långsamt och 2003 flyttades målet fram till 2008. Före grundskolan ligger en treårig förskola, som i stor utsträckning är genomförd i städerna. De första sex åren av grundskolan studerar eleverna kinesiska, matematik, naturvetenskapliga ämnen, geografi, historia, musik samt konst och bild. Av eleverna går 98 procent vidare till det treåriga högstadiet, och två tredjedelar fortsätter till gymnasierna efter inträdesprov. Av gymnasierna är vissa specialiserade mot ingenjörsvetenskaper, medicin, jordbruk, företagsekonomi eller juridik. Till de bästa universiteten är det extremt hård konkurrens. Under 2010-talet har antalet högre lärosäten ökat kraftigt.
60
1990 var 182 miljoner kineser analfabeter, men 2003 endast 85 miljoner. Enligt en uppskattning av FN var då nio av tio kineser äldre än 15 år läs- och skrivkunniga. Det sågs som en mycket hög andel för att vara i ett utvecklingsland. De regionala skillnaderna var dock stora.
60
2006 meddelade staten att skolavgifterna i grundskolan skulle tas bort för 150 miljoner landsbygdselever. Det som en form av ekonomiskt stöd åt fattiga bondehushåll. I de flesta städer är skolavgifterna mycket höga för barn till migrantarbetare, som därför oftast låter barnen stanna kvar hos mor- eller farföräldrarna när de flyttar till industri- och servicearbeten i expansiva delar av landet.
60
Befolkning
redigera
redigera wikitext
Kinas demografi
Folkmängd
1 442 965 000
2021
63
Födelsetal
6,77
2022
64
/1 000 invånare
Dödstal
7,37
2022
64
/1 000 invånare
Förväntad levnadslängd
79
år
2022
64
Summerad fruktsamhet
1,6
2021
65
barn/kvinna
Läskunnighet
96,8
procent
2018
66
Språk
Officiella språk
putonghua
Redigera Wikidata
Demografi
redigera
redigera wikitext
Huvudartikel
Kinas demografi
Kinas befolkning är över 1,4 miljarder och därmed världens näst största.
I Kina bor närmare en femtedel av
jordens
totala befolkning.
Minoriteter
redigera
redigera wikitext
Kina har 55 officiella, av centralregeringen i Peking erkända,
folkgrupper och minoriteter
20
Hankineser
är den största befolkningsgruppen och utgör 92 procent av den totala befolkningen. Vid slutet av den kejserliga eran 1911 hade hankineserna kommit att beskrivas av bland annat
Sun Yat-sen
och andra republikanska revolutionärer som den största och viktigaste av de fem stora etniska kategorierna (”nationaliteterna”) som sades utgöra det kinesiska folket: de andra var
manchuer
mongoler
hui
och
tibetaner
. Folkrepubliken övergav officiellt Suns tolkning av nationalitetsbegreppet. Dagens hankinesiska majoritet är i sig mycket heterogen i fråga om såväl
traditioner
som
språk
. Inom den hankinesiska gruppen talas olika regionala varianter av
kinesiska
, vilka ofta är minst lika olika från varandra som de
germanska
eller
romanska språken
. Politiskt sett saknar dessa regionala språk dock officiell status, varför de i dagligt tal ofta kallas för "
dialekter
". De största minoritetsgrupperna är
zhuang
manchu
hui
miao
och
uigurer
. Det finns ytterligare minoritetsgrupper, exempelvis
tuviner
och
dolaner
kammuer
och
kuconger
, som inbegrips i de officiella kategorierna eller räknas till ”obestämda folk”.
20
Vid folkräkningen år 1964 registrerades inte mindre än 183 etniska grupper, vilket visar att det döljer sig en stor mångfald i de officiellt redovisade kategorierna.
20
Av de av regeringen i Peking officiellt erkända 55 minoriteterna, har tre stycken förskrivits till den självstyrande ön
Taiwan
. Enligt myndigheterna på ön har Taiwan istället minst tolv minoriteter.
källa
behövs
Språk
redigera
redigera wikitext
Kinesiska samt några minoritetsspråk på 1
yuans
-sedel.
Det
kinesiska språket
är starkt dominerande och talas av ungefär 95 procent av befolkningen. Vidare finns cirka 60 miljoner talare av mer än 250 minoritetsspråk. Dessa talare är i huvudsak tvåspråkiga och använder kinesiska som skriftspråk.
67
Mandarinkinesiska är lingua franca mellan de olika språkliga grupperna, och enligt lagen är det statens enda officiella språk.
68
De andra
sinotibetanska språken
i Kina inkluderar tibetanska. Ü-tsang, som talas i centrala Tibet, är den största varianten av tibetanska. Kham-varianten talas i
Sichuan
och amodo-varianten i
Qinghai
69
Språkskiftet från tibetanska till kinesiska i skolorna i Tibet har väckt oro om språkets framtid.
70
Altaiska språk
talas av cirka 14 miljoner i norra Kina. De viktigaste språken är
mongoliska
(cirka 3 miljoner) och
uiguriska
(cirka 8 miljoner). Uiguriskan har hotats av dem kinesiska myndigheter som trycker uigurer att använda kinesiska för att bevisa lojalitet till Kina, och språket har raderats från bland annat trafikmärken.
71
Också
kazakiska
talas i
Ili kazakiska autonoma prefektur
där det har en officiell status.
69
Mongoliskan i Kina skrivs fortfarande med
det traditionella skriftsystemet
varemot i Mongoliet används tills vidare
kyrilliska
72
Koreanskan
talas av ungefär 2 miljoner vid gränsen mot Korea i provinsen
Jilin
där språket har officiell status i
Yanbian koreansk autonom prefektur
73
69
Det kinesiska språket har också haft en stor inverkan på koreanska. Den inkluderar bland annat lexikon och skriftsystemet (
hanzi
) som användes innan
hangul
togs i bruk.
74
Den största gruppen av minoritetsspråk i Kina är
tai–kadaispråken
, som är besläktade med huvudspråket
thai
. De talas av sammanlagt 22 miljoner. En mindre språkfamilj är
Hmong-mienspråken
med 7 miljoner talare.
Zhuang
, som talas i
Guangxi
, skrivs med
latinska alfabetet
75
Den
austroasiatiska språkfamiljen
representeras i Kina av ett tiotal språk med sammanlagt 500
000 talare.
67
De etablerade främmande språk,
engelska
och
portugisiska
, talas i Kinas särskilda administrativa regioner,
Hongkong
och
Macao
, på grund av koloniala historian.
68
Religion
redigera
redigera wikitext
Huvudartikel
Kinesisk religion
Ett
daoiskt
tempel i
Fukang
Xinjiang
Kinesisk religion är en samlingsterm för de
religioner
som utövats eller utövas i Kina. Dessa inkluderar
kristendom
islam
och
judendom
, liksom inhemska kinesiska religioner som
schamanism
förfädersdyrkan
konfucianism
daoism
och olika former av
buddhism
Tre stora
religioner
har utövat stor påverkan på Kinas kultur:
konfucianismen
76
daoismen
77
och
buddhismen
78
. De här kallas oftast för tre lärdomar (三教,
san jiao
).
79
Det råder delade meningar huruvida konfucianismen ska räknas som en religion, då denna tankeriktning har större likheter med filosofi och politisk ideologi än med en traditionell religion.
Folkrepubliken Kinas regering i
Peking
erkänner idag fem officiella religioner:
80
Buddhism
Daoism
Islam
Kristendom
- protestantism och katolicism
Konfucianismen är tillåten, men betraktas inte som en religion.
Islam
nådde Kina relativt tidigt bland annat via handel över
Sidenvägen
. Redan under
600-talet
e.Kr. kom kristendomen liksom islam till Kina. Flera framstående personligheter ur Kinas historia har varit
muslimer
, bland annat
Zheng He
som tillhörde den muslimska kinesiska minoritetsgruppen Hui-folket och ledde en mycket stor kinesisk flotta på en expeditioner till Mellanöstern och Afrika i början av
1400-talet
. I samband med denna expedition genomförde Zheng He pilgrimsfärder till
Mecka
på den
Arabiska halvön
Kinas ledande kommunistiska partiet är officiellt
ateistiskt
och det har försökt kontrollera alla religioner i landet genom
sinifiering
av religionerna.
81
80
Kultur
redigera
redigera wikitext
Huvudartikel
Kinesisk kultur
Kinas kultur är en av världens äldsta. Landet hade ett utvecklat samhällssystem redan för 4
000 år sedan och det är i Kina som många stora uppfinningar sett dagens ljus, exempelvis pappret,
boktryckarkonsten
porslin
krut
och
kompassen
Skriften (de
kinesiska tecknen
) utvecklades dock avsevärt senare i Kina än i andra tidiga kulturer. De äldsta bevisen för bevarad skrift i Kina är ca 3 200 år gamla, att jämföra med
Grekland
(3 500 år),
Pakistan
(5 200 år) och
Egypten
(5 200 år).
82
Kejsardynastierna varade i drygt 2
100 år (221 f.Kr. - 1911 e.Kr.) och omfattade både epoker av stabilitet och av omvälvande förändring.
Traditioner
redigera
redigera wikitext
Matkultur
redigera
redigera wikitext
Huvudartikel
Kinesiska köket
Olika kinesiska maträtter.
Det kinesiska samhället värderade
gastronomi
mycket och utvecklade omfattande studier av ämnet baserat på
traditionell kinesisk medicin
. Kinesisk kultur utövades ursprungligen på de norra kinesiska slätterna. De första odlade grödorna tycks ha varit
kavlen
och
vipphirs
, medan
ris
odlades i söder. År 2000 f.Kr. hade
vete
kommit från västra
Asien
. Vetet användes vanligtvis till varma
nudelsoppor
, istället för att bakas till
bröd
som i
Europa
Adeln
jagade olika vilda djur och åt kött av
får
gris
och
hund
, allteftersom dessa djur blev tämjda.
Spannmål
lagrades mot
hungersnöd
och
översvämningar
och köttet bevarades med
salt
vinäger
eller
jäsning
. Köttets smak förbättrades genom att man stekte det i animaliska fetter, men denna praxis var mestadels begränsad till de rika.
83
De fyra mest omtyckta kinesiska köken är
Chuan
Lu
Yue
och
Huaiyang
, som representerar västra, norra, södra och östra Kina.
84
Det modern kinas åtta kök är
Anhui
徽菜
Huīcài
),
Kantonesiska köket
粤菜
Yuècài
),
Fujian
闽菜
Mǐncài
),
Hunan
湘菜
Xiāngcài
),
Jiangsu
苏菜
Sūcài
),
Shandong
鲁菜
Lǔcài
),
Sichuan
川菜
Chuāncài
) och
Zhejiang
浙菜
Zhècài
) köken.
85
Sport
redigera
redigera wikitext
Kina har en av de äldsta sportkulturerna i hela världen, som sträcker sig igenom flera årtusenden. Det finns i själva verket bevis för att en form av
fotboll
spelades i Kina redan på
antiken
, dock utan relation till dagens fotboll.
86
Förutom fotboll,
87
finns det många andra populära sporter i Kina, bland annat
kampsport
och
bordtennis
Brädspel
som till exempel
Go
(Weiqi), och
Xiangqi
(Kinesiskt schack) och
schack
är även populärt i Kina.
Internationella rankningar
redigera
redigera wikitext
Organisation
Undersökning
Rankning
Heritage Foundation
The Wall Street Journal
Index of Economic Freedom 2019
100 av 180
Reportrar utan gränser
Pressfrihetsindex 2019
177 av 180
Transparency International
Korruptionsindex 2018
87 av 180
FN:s utvecklingsprogram
Human Development Index 2018
85 av 189
Se även
redigera
redigera wikitext
Sveriges ambassad i Peking
Kinas ambassad i Stockholm
Lista över postkoder i Kina
Lista över blockerade webbplatser i Kina
Referenser
redigera
redigera wikitext
Noter
redigera
redigera wikitext
”China”
(på engelska). Encyclopædia Britannica
Läst 28 juli 2020
”Politiskt system”
. Landsguiden. Arkiverad från
originalet
den 9 augusti 2020
Läst 28 juli 2020
”Mao Zedong declares a new nation (1949)”
(på engelska).
Chinese Revolution
. 10 augusti 2015
Läst 6 juni 2020
”China”
The World Factbook
Central Intelligence Agency
. 8 maj 2017. Arkiverad från
originalet
den 13 oktober 2016
Läst 22 maj 2017
”STATISTICAL COMMUNIQUÉ OF THE PEOPLE'S REPUBLIC OF CHINA ON THE 2022 NATIONAL ECONOMIC AND SOCIAL DEVELOPMENT”
(på engelska). National Bureau of Statistics of China. 28 februari 2023
Läst 5 augusti 2023
”Communiqué of the National Bureau of Statistics of People's Republic of China on Major Figures of the 2010 Population Census”
. Stats.gov.cn. Arkiverad från
originalet
den 15 januari 2013
Läst 1 november 2011
”Download World Economic Outlook database: April 2023”
(på engelska).
Internationella valutafonden
Läst 16 april 2023
”Human Development Report 2021/2022”
(på engelska)
PDF
). United Nations Development Programme. sid.
284-287
Läst 3 december 2022
”Kina: Landsfakta”
. Nationalencyklopedin
Läst 19 december 2025
inloggning
kan
krävas
hämtat från:
ryskspråkiga Wikipedia
[källa från Wikidata]
”India overtakes China as the world’s most populous country”
(på engelska). United Nations Department of Economic and Social Affairs. 1 april 2023
Läst 5 augusti 2023
TV-programmet Debatt reprisen 24 augusti 2008
”China's Xi Jinping formally assumes title of president”
(på amerikansk engelska).
Los Angeles Times
. 13 mars 2013
Läst 26 augusti 2022
”Full text: China's new party chief Xi Jinping's speech”
(på brittisk engelska).
BBC News
. 15 november 2012
Läst 26 augusti 2022
”Xi Puts His Personal Stamp on China’s Fight Against Poverty”
(på engelska).
Bloomberg.com
. 25 februari 2021
Läst 26 augusti 2022
”Robber barons, beware”
The Economist
ISSN
0013-0613
Läst 26 augusti 2022
Tiezzi, Shannon.
”The World’s Most Popular Leader: China’s President Xi”
(på amerikansk engelska).
thediplomat.com
Läst 26 augusti 2022
”Chairman Xi crushes dissent but poor believe he’s making China great”
(på engelska).
the Guardian
. 14 oktober 2017
Läst 26 augusti 2022
Zhu, Jiayang Fan, Taisu Zhang, Ying.
”Behind the Personality Cult of Xi Jinping”
(på amerikansk engelska).
Foreign Policy
Läst 26 augusti 2022
”Kina, kapitlet klimat”
ne.se
. Nationalencyklopedin
Läst 6 juni 2020
”Kina från A till Ö”
. Svensk-kinesiska resebyrån
Läst 6 juni 2020
”Geografi och klimat”
Landguiden
Läst 6 juni 2020
Större delen av detta avsnitt består av bearbetad text från
Kina
Nordisk familjebok
(andra upplagan, 1911)
Nordisk Familjebok], Uggleupplagan, 1911.
”Kinas artrika och världsunika regnskog”
(på engelska).
Vetandets värld
Läst 22 januari 2016
”Chinese Varnish Tree”
(på engelska). Flowers of India
Läst 22 januari 2016
Wilkinson (2012), ss. 433-34, 442-447.
För mer om hur Kinas expanderande jordbrukskultur påverkar djur- och växtlivet, se Mark Elvin,
The Retreat of the Elephants: An Environmental History of China
(New Haven: Yale University Press, 2004).
Libris
10571092
10
”Introduction to China Birds”
(på engelska). China Birding Tour. Arkiverad från
originalet
den 24 februari 2016
Läst 22 januari 2016
Lars Larsson (2001)
Birds of the World
, CD-rom
”Goldfish”
. Ocean Park. Arkiverad från
originalet
den 6 april 2013
Läst 11 februari 2013
”Domestic animals”
. Biodiversity Clearing-House Mechanism of China. Arkiverad från
originalet
den 3 mars 2016
Läst 15 februari 2013
”Chinese Two-Humped Camel”
(på engelska). Kinesiska kulturministeriet. 2003. Arkiverad från
originalet
den 8 augusti 2012
Läst 16 februari 2013
Bajpai, Kanti; Ho, Selina & Miller, Manjari Chatterjee, red
(2020).
Routledge Handbook of China–India Relations
Läst 1 juni 2020
”Arunachal Pradesh - History”
(på engelska).
Encyclopedia Britannica
Läst 1 juni 2020
”Senkaku/Diaoyu-dispyten”
(på svenskaa).
Sebastian Kjellman
. Lunds Universitet
Läst 13 februari 2021
”Beijing's South China Sea Buildup”
(på engelska).
Encyclopedia Britannica
Läst 1 juni 2020
Malmqvist, Göran
(10 december 2010).
”Partiveteraner i Kina kräver yttrandefrihet”
(på svenska).
Svenska Dagbladet
Läst 16 februari 2011
Human Rights Watch, World Report 2009
Media Control in China published 2004 by Human Rights in China, New York
1998 US Embassy Beijing report ”The Fading of Environmental Secrecy”
Reprters sans frontières – Annual Worldwide Press Freedom Index – 2005
Ola Wong.
”Abort tvingas fram”
Svenska Dagbladet
”Hur upprätthålls Kinas ettbarnspolitik?”
. National Geographic
Läst 22 januari 2016
”China’s reform and opening-up promotes human rights, says premier”. 11 december 2003. Embassy of the People’s Republic of China in the United States
U.S. Department of State.
2008 Country Report on Human Rights: China (includes Hongkong and Macao), Oct 2008.
”"Some foreign observers estimated that at least half of the 250,000 officially recorded inmates in the country's reeducation-through-labor camps were Falun Gong adherents. Falun Gong sources overseas placed the number even higher.".”.
David Kilgour, David Matas.
(6 July 2006, revised 31 January 2007) An Independent Investigation into Allegations of Organ Harvesting of Falun Gong Practitioners in China (free in 22 languages) organharvestinvestigation.net.
"China and the Internet.", International Debates, 15420345, Apr2010, Vol. 8, Issue 4
”Skulle det gå att stänga av internet?”
Internetkunskap
. 3 november 2020. Arkiverad från
originalet
den 2 mars 2021
Läst 26 februari 2021
”China”
(på engelska). Encyclopædia Britannica
Läst 22 januari 2016
”Kina”
. NE Nationalencyklopedin AB
Läst 22 januari 2016
”Kina / Historia”
. NE Nationalencyklopedin AB
Läst 22 januari 2016
Öhrlings PricewaterhouseCoopers – Kina växer om USA 2025
Arkiverad
21 augusti 2008 hämtat från the
Wayback Machine
”Brazil, Russia, India and China - A Road in 2050 by Goldman Sachs”
. Arkiverad från
originalet
den 23 maj 2019
Läst 26 maj 2019
”Report for Selected Countries and Subjects”
(på engelska).
Internationella valutafonden
Läst 8 augusti 2009
”Report for Selected Countries and Subjects”
(på engelska).
Internationella valutafonden
Läst 7 augusti 2009
”Utrikeshandel”
. Landguiden. Arkiverad från
originalet
den 28 januari 2016
Läst 22 januari 2016
”Återkomsten”
. Sveriges Utbildningsradio AB. Arkiverad från
originalet
den 28 januari 2016
Läst 22 januari 2016
”Kina - Uppslagsverk - NE.se”
www.ne.se
Läst 1 januari 2025
”Kina, kapitlet utbildning”
ne.se
. Nationalencyklopedin
Läst 6 juni 2020
”Utbildning”
ui.se
. Landguiden
Läst 6 juni 2020
Jojje Olsson
(22 november 2011).
”Utmaningar i Kinas skolor”
lararen.se
. Lärarförbundet. Arkiverad från
originalet
den 6 juni 2020
Läst 6 juni 2020
läs online
www.worldometers.info
[källa från Wikidata]
World Bank Open Data, läst: 30 september 2024.
[källa från Wikidata]
Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
läs online
uis.unesco.org
[källa från Wikidata]
”Kina, kapitlet språk”
ne.se
. Nationalencyklopedin
Läst 6 juni 2020
”What Languages Are Spoken in China?”
(på amerikansk engelska).
WorldAtlas
Läst 6 juni 2020
Deason, Rachel.
”9 Languages Besides Mandarin That Are Still Spoken in China”
Culture Trip
. Arkiverad från
originalet
den 22 oktober 2020
Läst 6 juni 2020
”Bitter Blow for Tibetan Mother-tongue Education”
(på engelska).
Human Rights Watch
. 23 april 2020
Läst 6 juni 2020
Contributor, Guest
(18 juni 2019).
”A language under attack: China’s campaign to sever the Uighur tongue”
(på brittisk engelska).
Hong Kong Free Press HKFP
Läst 6 juni 2020
”Mongol language”
(på engelska).
Encyclopedia Britannica
Läst 6 juni 2020
”Korean Language”
(på engelska).
Asia Society
Läst 6 juni 2020
Grigg, Hugh
(24 juni 2012).
”So Korean has way more Chinese influence than I had realised”
(på engelska). East Asian Student
Läst 7 juni 2020
”Zhuang language | Asian language”
(på engelska).
Encyclopedia Britannica
Läst 6 juni 2020
Yao, Xinzhong
(2000)
(på engelska).
An Introduction to Confucianism
. Cambridge University Press. sid.
38-47.
ISBN 978-0-521-64312-2
Läst 3 juni 2020
Robinet, Isabelle
(1997 (1992))
(på engelska).
Taoism: Growth of a Religion
. Stanford University Press, Stanford. sid.
25, 63.
ISBN 0-8047-2839-9
Conze, Edward
(2008)
(på engelska).
Buddhism: A Short History"
. Oneworld Publications. sid.
257
”San Jiao / San Chiao / Three Teachings”
(på engelska). globalsecurity.org. 21 april 2020
Läst 1 juni 2020
Ola Wong
(8 september 2018).
”Du ska inga andra gudar hava – jämte partiet”
(på svenska).
Svenska dagbladet
Läst 7 juni 2020
Ma, Alexandra.
”Jailing Muslims, burning Bibles, and forcing monks to wave the national flag: How Xi Jinping is attacking religion in China”
Business Insider
Läst 1 juni 2020
Boltz, William G..
”Early Chinese Writing”
(på engelska).
The World's Writing Systems
. Bright and Daniels. sid.
191
Wertz, Richard R..
”The Cultural Heritage of China
:: Food & Drink
:: Cuisine
:: Introduction”
www.ibiblio.org
”Four Major Cuisines in China”
CITS
Läst 2 juni 2020
"Fujian Cuisine.
Beautyfujian.com
Arkiverad
10 juli 2011 hämtat från the
Wayback Machine
Arkiverad
10 July 2011
. Accessed June 2011.
”Origins of the Great Game”
. Athleticscholarships.net. 2000
Läst 9 augusti 2009
”ESPN Soccernet”
. ESPN Soccernet. 2002
Läst 9 augusti 2009
Källor
redigera
redigera wikitext
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från
Nordisk familjebok
Kina
, 1904–1926.
Hallgren, C.,
Patron-klient-relationer och motsatta värdesystem i Kina
. 1972. Ill.
Journal of contemporary Asia. Vol. 8 (1978), s. 355-373 (Sudama, T.,
Analysis of classes by Mao Tse Tung, 1923-39)
Wilkinson, Endymion Porter.
(2012)
(på engelska).
Chinese history: a new manual
. Harvard-Yenching Institue monograph series
; 84
([Rev. ed.].). Cambridge, MA: Harvard University Asia Center.
Libris
13753255
ISBN 978-0-674-06715-8
Externa länkar
redigera
redigera wikitext
Wikimedia Commons har media som rör
Kina
.
Denna artikel innehåller
kinesisk
text.
Utan stöd för viss teckenkodning kan frågetecken, boxar eller andra symboler visas i stället för något av de korrekta
kinesiska skriftspråken
. Har du problem med detta bör du
installera stöd för kinesiska tecken
Kartor i Wikimedia Atlas relaterade till Kina
Kartor
China.org.cn
- Folkrepubliken Kinas regerings officiella webbplats
(engelska)
Administrativa enheter på provinsnivå
Folkrepubliken Kina
Provinser
Anhui
Fujian
Gansu
Guangdong
Guizhou
Hainan
Hebei
Heilongjiang
Henan
Hubei
Hunan
Jiangsu
Jiangxi
Jilin
Liaoning
Qinghai
Shaanxi
Shandong
Shanxi
Sichuan
Yunnan
Zhejiang
Storstadsområden
Chongqing
Peking
Shanghai
Tianjin
Autonoma områden
Guangxi
Inre Mongoliet
Ningxia
Tibet
Xinjiang
Särskilda administrativa regioner
Hongkong
Macao
Xia
Shang
Zhou
Stridande
staterna
Qin
Han
Tre
kungadömen
Jin
16
kungadömen
S./N.
dynastierna
Sui
Tang
dynastier
10
riken
Liao
Song
Västra
Xia
Jin
Yuan
Ming
Qing
Republiken
Folkrepubliken
Taiwan
Asien
Afghanistan
Armenien
Azerbajdzjan
Bangladesh
Bahrain
Bhutan
Brunei
Cypern
Egypten
Filippinerna
Förenade
arabemiraten
Georgien
Indien
Indonesien
Irak
Iran
Israel
Japan
Jemen
Jordanien
Kambodja
Kazakstan
Kina
Kirgizistan
Kuwait
Laos
Libanon
Malaysia
Maldiverna
Mongoliet
Myanmar
Nepal
Nordkorea
Oman
Pakistan
Palestina
Qatar
Ryssland
Saudiarabien
Singapore
Sri
Lanka
Sydkorea
Syrien
Tadzjikistan
Taiwan
Thailand
Turkiet
Turkmenistan
Uzbekistan
Vietnam
Östtimor
Geografiska anmärkningar: (1) Delvis i
Europa
; (2) Delvis i
Afrika
; (3) Mestadels i Afrika; (4) Delvis i
Oceanien
Asia-Pacific Economic Cooperation (APEC)
Amerikas
förenta
stater
Australien
Brunei
Darussalam
Chile
Filippinerna
Hongkong,
Kina
Indonesien
Japan
Kanada
Folkrepubliken
Kina
Republiken
Korea
Malaysia
Mexiko
Nya
Zeeland
Papua
Nya
Guinea
Peru
Ryssland
Singapore
Kinesiska
Taipei
Thailand
Vietnam
betecknar
Republiken Kina
(Taiwan)
Folkrepubliken Kina
Högste ledare
Mao Zedong
Hua Guofeng
Deng Xiaoping
Jiang Zemin
Hu Jintao
Xi Jinping
Presidenter
Mao Zedong
Liu Shaoqi
Soong Ching-ling
Dong Biwu
Li Xiannian
Yang Shangkun
Jiang Zemin
Hu Jintao
Xi Jinping
Premiärministrar
Zhou Enlai
Hua Guofeng
Zhao Ziyang
Li Peng
Zhu Rongji
Wen Jiabao
Li Keqiang
Partiledare
Mao Zedong
Hua Guofeng
Hu Yaobang
Zhao Ziyang
Jiang Zemin
Hu Jintao
Xi Jinping
Xia
Shang
Zhou
Stridande
staterna
Qin
Han
Tre
kungadömen
Jin
16
kungadömen
S./N.
dynastierna
Sui
Tang
dynastier
10
riken
Liao
Song
Västra
Xia
Jin
Yuan
Ming
Qing
Republiken
Folkrepubliken
Taiwan
Auktoritetsdata
WorldCat
VIAF
132441531
LCCN
n79091151
ORCID
0000-0002-5166-1365
GND
4009937-4
Libris XL
khwzxm2321g72mt
Katalogiserade verk.
Andra katalogiserade bidrag.
SUDOC
027633179
BNF
cb11936107m
(data)
HDS
003405
NLA
35028009
NDL
00573772
NKC
ge131732
ICCU
RAVV058306
BNE
XX4575410
CiNii
DA03321838
Kulturnav
5d8675f2-cae6-4b51-bbd5-25dd681c1244
Hämtad från ”
Kategorier
Kina
Asiens länder
Dolda kategorier:
Sidor som använder Phonos
Sidor med källor som kräver inloggning
Artiklar med importerade Wikidatavärden
Artiklar med text på kinesiska
Alla artiklar som behöver källor
Alla artiklar som behöver enstaka källor
Artiklar som behöver enstaka källor 2022-08
Städa 2024-12
Städa-samtliga
Artiklar som behöver enstaka källor 2013-02
Städa 2025-01
Artiklar som behöver enstaka källor 2024-05
Länkkällor utan metadata: .info
Länkkällor utan metadata: samtliga
Källangivelser på Wikidata som använder egenskaper som inte känns igen
Länkkällor utan metadata: .org
Wikipedia:Projekt översätta källmallar
Artiklar med text på förenklad kinesiska
Ugglan
Wikipediaartiklar med identifierare från VIAF
Wikipediaartiklar med identifierare från LCCN
Wikipediaartiklar med identifierare från ORCID
Wikipediaartiklar med identifierare från GND
Wikipediaartiklar med identifierare från LibrisXL
Wikipediaartiklar med identifierare från BNF
Wikipediaartiklar med identifierare från NLA
Wikipediaartiklar med identifierare från BNE
Wikipediaartiklar med identifierare från kulturnav
Wikipedia:Basartiklar
WP:Projekt Kina
Kina
Nytt ämne